MENY
Minimalism... Jag har väl aldrig varit någon stor samlare eller shoppoholic men visst har jag haft grejer i överflöd ändå. När jag flyttade hit till London permanent för 3 månader sedan så gjordes det en stor utrensning. Jag höll på i månader med denna utresning. Jag sålde alla mina möbler, jag skänkte mängdvis av saker och kläder och det enda jag hade med mig hit till London var en liten resväska med det jag ansåg var viktigast. Jag sparade dock en del barndoms minnen och böcker hemma i min mammas förråd. Böcker är min stora last. Har svårt att motstå en bok.
Saker kan ha en emotionell koppling upplevde jag när jag rensade bland mina saker innan den stora flytten. En del bär på minnen ifrån en fin tid eller från en viss person man tycker mycket om. Det är emotionellt att rensa ibland. Man ställer sig frågorna: "Använder jag detta?" "Är detta något jag verkligen verkligen tycker om?" Dessa frågor repeteras om och om igen när man rensar. Det kommer dock andra tankar upp ibland som försvårar rensnings processen. Tankar som: "Men jag kanske kommer behöva detta någon gång" "Kanske kommer jag behöva detta i framtiden". Det är den primitiva samlar hjärnan som är igång och pratar. Samla och spara inför framtiden, ja sådant kunde rädda våra liv förr när vi människor levde i grottor ute i naturen och det inte fanns saker i överflöd som nu.
Och visst har jag slängt en sak som jag ångrat, det var ett klädesplagg som jag nu hade velat använda. Men det var inte speciellt svårt att köpa mig något nytt istället för det, det finns ingen brist på kläder och saker här i västvärlden.
Det finns ju dock ett knep som jag hörde ifrån de kända minimalisterna Joshua Fields Millburn and Ryan Nicodemus . Att först packa ner allt i lådor och säckar och ha det så i 3 månader. Under dessa 3 månader packar man upp saker man verkligen behöver och saknar. Resultatet är att man kommer inte skänka något du faktiskt behöver och tycker om i ens vardagliga liv.
0